Då och då-boken

1/8 2011

Kort resumé:

Vilse har nått målet jag satt upp, en hyfsad elittävling. Han gick riktigt bra på söket, jag strulade en del. Träningen går sämre och sämre, han anstränger sig bara när det är roligt. Att hitta figgar och skälla är kul, att gå snygga tomslag är det inte. Så nu är han pensionerad och vi gör bara sånt som är roligt. Vilse är glad, lydig, pålitlig och en suverän kompis.

Sambo är numera kemiskt kastrerad och allmänlydnaden fungerar mycket bättre. Visst är det konstigt att kastrering påverkar hörseln! Han har för mycket testosteron och för mycket rädslor men han är bedårande gullig och jättekul att jobba med, sansad och arbetsvillig.
Söket går bra, han går utan dyk-upper, gör oftast framslag och vi har börjat med tomslag. Vi har problem med positionen i fria följet men de andra momenten är på gång. Kanske blir han tävlingsklar till hösten men förmodligen väntar vi med debuten till 2011.

20/7 2009

Nu är Sambo snart fyra månader och han är en social, kavat och eftertänksam liten man. Visst får han ”valpgangsterryck” men han är betydligt lättare att hantera än vad Vilse var när han var liten. Vi har varit på sökläger med Git och Sambo fick göra små valpövningar på eftermiddagspassen, det klarade han alldeles utmärkt. Vi började med helflyende figuranter, på kort avstånd naturligtvis. När han fick sin första dyk-upp så satt han och funderade några sekunder, sedan satte han iväg. Vid ett tillfälle fick han ljudretning istället, även då satt han och tänkte i några sekunder innan han for iväg. Det är annat än Vilse som springer först och tänker sedan, om han hinner tänka överhuvudtaget.
Bilder från söklägret finns här.

Sambo har gjort sitt första fotomodelljobb. Annika Falkenberg håller på med en bok om friskvård för valpar och unghundar och hon har fotograferat Sambo. Förhoppningsvis blir det något lyckat kort så att han kommer med i boken. Man kan ju tycka att om man känner tre stycken som skriver hundböcker så kommer ens bedårande hundar med som illustration i böckerna men så är det inte, inte om man har svarta hundar i alla fall. Edits uppletandeföremål är med i en av Gits böcker och Vilses riktningspinne och boll är med i en av Mettes böcker men det är allt. Men när man har en gul hund så hinner man knappt hem med valpen innan den får erbjudande om modelljobb!

Vilse och jag var med som ekipage på ett aspirantprov. Vilse skärpte till sig och gjorde en hel högreklasstävling riktigt bra. Han är lustig min Vilse. Med c:a tio personer på stigen och främmande tävlingsledare så gör han som jag vill men när vi tränar då gör han som han vill. Inte så att han går dåligt jämt, absolut inte, men jag kan skicka honom på samma ställe fem gånger och varje gång går han ut lika glatt, lika målmedvetet och lika fel.

   Bexter, Vilses idol när han var valp, är borta. Puss på dig!

3/1 2009

Med några dagar kvar på jullovet är jag nu inne i den fullständiga jullovsdvalan vilket innebär att en syssla som att gå ut med soporna räknas som en fullt tillräcklig arbetsuppgift under en dag. Om jag inte hade haft hund hade jag nog gått i ide och bara tagit mig utanför dörren för att proviantera. Om jag nu inte hade bestämt mig för att det går att leva på alkohol och praliner som delar av min omgivning öser över mig. Mest givmild är hundvakten. Han är verkligen ett fynd. Vilse och han älskar varandra och den enda betalning han vill ha är rätten att ge mig presenter i form av alkohol och praliner. Min arbetskamrat är en annan bidragsgivare. Jag hämtar upp henne på en busshållplats i Partille, det tar max 15 sekunder, och det anser hon är värt en rejäl dos av alkohol och praliner. Men en och annan matbit mellan varven är inte så dumt!

Under hösten har jag testat några för mig nya hundaktiviteter.
Rallylydnad: Största svårigheten var att hålla reda på vad det var vi skulle göra när skylten hamnat bakom ryggen på mig. Och så gällde det att komma ihåg att prata med hunden så att man inte fick poängavdrag för att hunden inte viftade på svansen. Inte så spännande.
Treibball: Svårare och roligare än rallylydnad men den första svårigheten, att hunden inte får bita i/apportera bollen, känns enorm för en retriever.
Agility: När vi skulle börja nybörjarkursen sa Git: ”Du kommer att fastna i agilityträsket!” Och det har jag gjort. Vansinnigt roligt och mycket svårare än jag hade trott. Åtminstone svårt för mig, Vilse är duktig. På en sekund ska man vifta med rätt arm i rätt riktning, vända sig åt rätt håll, säga rätt ord och ha koll på hunden. Det är mycket för mig!

Det senaste halvåret har Vilse upptäckt att det är något speciellt med tjejer. Lite sent, han är snart sex år, man han är ju lite sen på en på massa sätt. Han favoriter är rottisen Freja, som tyckte mycket bättre om honom när han inte hade nosen i baken på henne, och mopsen Kexet som verkar besvara kärleken. Verkligen ett rart par!

26/7 2008

Vilse är numera skallhund och skälla är han ju bra på, irriterande bra. Efter ett tiotal markeringsövningar och två sökpass så skäller han även på heldolda figgar. Blindmarkeringarna blev färre med rullen högre upphängd men de försvann inte. Han lärde sig att ta den i farten även när den satt så högt att jag inte fick ut den ur munnen på honom. Så nu hoppas vi att vi kan fortsätta karriären med skallmarkering. Att jag slipper kopplade påvis är inte fel heller.

Värmen har slagit till mig igen. Våra förmiddagspromenader tar vi vid Bockaberg när det är så här hett. Vi går fem minuter, sen blir det bad med simträning (Vilse). Efter det blir det stapplande, långsam promenad (jag) en stund och sedan åter bad med simträning (Vilse). Han verkar rätt nöjd.

Lite framåtsändandeträning blir det också. Ibland går det bra men ofta stannar han efter utmarschen, tittar på mig och säger:
- Vad var det nu jag skulle göra sedan?
- Sakta, säger jag.
- Och vad var det det betydde?
- Sakta, fräser jag.
- Nu menar du?
- Sakta, vrålar jag.
- OK, jag går väl då! Men ska du verkligen gå precis bakom mig? Du går ju på mig!
- Vi gör om det, säger jag.
- Precis likadant?

2/7 2008

Det är synd att det inte finns rena simtävlingar för hundar, det hade varit något för Vilse! Han simmar fantastiskt bra och ser till att få ut maximalt av varje träning, full fart hela tiden och vilopauser har han inte tid till. Stänkandet har minskat betydligt men vi brukar simma ihop med Susanne och Flamma och Flamma har å andra sidan tagit på sig att kompensera för detta. Hon kastar sig upp ur vattnet för att försöka fånga gummileksaken i luften (eller direkt i våra händer) så summan av stänkandet är konstant. Dessutom brukar Susanne kasta leksaken till mig så att den landar med ett rejält plask precis framför ansiktet på mig. Så skulle jag aaaldrig göra!

Vi tränar vidare på framåtsändandet, femman närmar sig så kanske blir det tävling till hösten!

27/5 2008

Gamle kompis Otto är borta. Otta var en försynt och snäll pojk som vi kunde lämna ensam inne i bilen utan att han rörde något. Utom en gång då han hittade en hel rulle med plastpåsar. Han kunde inte begripa hur det kunde finnas så många plastpåsar utan att det fanns någon godisbit i en enda av dem! Han undersökte alla noggrant.

Puss på dig Ottomannen!

21/4 2008

 21/4 lämnade Edit oss. Tack för allt lilla gumman!

3/2 2008

Vilse har blindmarkerat hysteriskt på första och/eller andra slaget sedan jag satte på rullen igen. Jag inbillar mig att han är jätteglad och då vill han ha något i munnen och att han inte är riktigt medveten om vad han gör. Kanske har jag löst det nu men i så fall betyder det att hela sökgänget inklusive mig själv är helkorkat.
När jag började träna in fast-rullen så hade han lite problem med att ta den så jag hade den hängande ganska långt ner och där har den hängt. I dag satte jag upp den lite så att den skulle bli lite svårare att ta. Nu kan han inte ta den när han springer utan han måste vara still och anstränga sig lite. Inte en blindmarkering blev det!
Det här är den mest simpla lösning man kan tänka sig, varför har ingen tänkt på det förut?

5/1 2008

Vems nos är detta? En sansad, äldre labbe?
Fel! Nosen tillhör Vilse som idag tagit årets första bad i sjö. (Bad i lerpölar och diken hör till dagliga aktiviteter.) Har han utrustats med detta tecken på mognad och visdom för att det inte går att hitta några andra tecken på detta?

2/1 2008

Dags för en rapport igen men det här blir ingen munter läsning!

För det första så drabbades jag av en mega-förkylning med feber två dagar innan julafton och sedan låg jag i fyra dagar. Jag är inte bra ännu, inte precis det jullov jag förväntade mig.

För det andra så står träningen av Vilse still. Framåtsändandet går inte framåt. Han kan alla delarna men men vi får inte ihop det. Sökträningen går upp och ner. Ofta går han bra men varvar med alla de sedvanliga felen. Han var inne i en period av hysterisk blindmarkering så nu kör jag utan fastrulle ett tag. Tävling känns långt borta.

Eventuella läsare har väl redan tröttnat på eländet så jag ska bespara er gnäll över för mycket arbete, regn och mörker och Windows Vista.

20/7 2007

Är nu hemkommen från den årliga Norge-resan. Det är otroligt att vi lyckas hitta nya ställen varje år, det ena vackrare än det andra. Vi har varit så långt norrut som Namsos. Titti vill åka längre norrut och jag kämpar emot så gott jag kan. Det blir väldigt mycket bilkörning ändå.

Att köra i Norge är inte likt något annat, ja det skulle möjligen vara berg- och dalbanan på Liseberg. Den vanligaste hastighetsbegränsningen är 80 km i timmen och man kör inte fortare än så, det går inte. Det går upp och ner och i kringelkrokar och när man tror att man kör på en stor, bra väg så upptäcker man plötsligt att den blivit så smal att man inte kan mötas på den. Vi var uppe på en utsiktsplats strax innan Geiranger, den låg 1500m upp. Vägen gick i serpentiner uppför den branta fjällväggen. Upp går bra att köra men ner! Tvåans växel på raksträckorna och ettans växel i hårnålskurvorna och ändå fick jag bromsa så att det luktade bränt när vi kom ner.

Sedan kommer tunnlarna, vi har nog kört 20 mil i tunnel i år. Vi körde genom världens längsta tunnel, 2,4 mil lång. Den var iordningställd för turister med små salar med olikfärgat ljus och parkeringsplatser så att man kunde stanna och fotografera. Jag brydde mig inte om att fotografera eftersom jag och min kamera knappast kan göra något snyggt av grå vägg med blått alternativt grönt ljus. Men man kan inte säga annat än att Norge är turistvänligt!

Något som inte ens Lisebergsbanan har är fåren, getterna och ibland till och med kor, betande vid vägkanten, liggande på vägen eller långsamt promenerande över vägen. Här har man tagit "frigående" bokstavligt!

Geiranger kan mycket väl vara världens vackraste plats. Vi hade turen att få en hytte med vidunderlig utsikt, jag skulle kunnat sitta i en vecka och bara titta och ta det lugnt! Solen sken faktiskt en stor del av tiden vi var där men det som fascinerade mig mest var molnen. Ibland låg molnen lägre än oss och vid ett tillfälle körde vi igenom ett moln! På vägen från Geiranger åkte vi färja genom fjorden, otroligt vackert.

Min favoritplats är ändå Hardangervidda. Jag insisterar på att vi ska köra den vägen hem varje år. Öppna vidder ovanför trädgränsen, man kan se miltals och man bara stannar bilen och går rakt ut. Bilden är gammal, det var inte så mycket snö i år, men vid ett ställe var det ett rätt stort fält med snö precis vid vägen. En stor turistbuss hade stannat där och i snön stod c:a trettio personer och hoppade upp och ner. Det är härligt att vara turist!

23/6 2007

Så är det då äntligen sommarlov och jag har tid och ork att uppdatera. Efter en ovanligt hektiskt vår så är det verkligen skönt att vara ledig. Jag har tagit över tävlingssekretariatet tillsammans med Susanne och tävlingssäsongen, som värst 4 tävlingar på 12 dagar, sammanföll med utvecklingssamtalen och  slutspurten på betygsjagandet för "mina" kära åttor samt tävlingskursen på klubben. Lite mycket blev det.

Nu ska det bli fart på hundträningen! Framåtsändandet har tyvärr inte gått så mycket framåt. Jag kan inte för mitt liv få Vilse att förstå att han efter utmarsch och inbromsning ska gå sakta framåt. Han stannar, vänder sig om och tittar på mig och verkar inte ha en aning om vad han ska göra. Läste någonstans att man  inte ska säga att hunden är korkad eftersom det istället är tränaren som inte är tillräckligt skicklig. Därför säger jag inte att Vilse är korkad  bara att han har en något ojämn intelligens. Han vet precis var han fick belöningen förra gången vi tränade eller hur många steg han tog innan han fick den men har ingen aning om vad det var han egentligen gjorde för att få den.

Vi har simmat en gång i veckan länge nu och Vilse har fått alldeles nya muskler på flera ställen och väger nu 36 kg. Numera älskar han att simma och rusar in i poolrummet och upp på rampen och kastar sig  handlöst efter leksaken jag slängt i. Svallvågorna är så höga så vattnet svämmar över kanten. Han simmar i full fart i 25 minuter efter en fjantig plasthöna och tycker det är jättekul

Tre gamla vänner har lämnat oss sen sist jag skrev. Mirco, vår lille soldat, ficktjuven Hoppsan och fingertuggaren Mowitz. Det har blivit många promenader på klubben med Terje och "Mopsen" och dem saknar vi verkligen alla tre.
                                         
Edit är tolv år nu och det märks att hon börjar bli gammal. Hon är pigg och glad fortfarande men tempot är lugnare och träning/aktivering är inte så viktigt längre. Dessutom visar hon tydligt att hon tycker att hon kan bestämma mycket mera själv nu. Mina veka, lydiga lilla Edit tittar bara på mig och säger: - Jag kommer när jag är klar, tjata inte! Hoppas hon får leva länge till!

7/1 2007

Sex sökpass har vi klarat av under jullovet och vi har bara haft en enda blindmarkering, det är jag jättenöjd med. För övrigt ser det bra ut. Några omskick då och då när terrängen/vinden bjuder till sneda eller grunda slag men det jobbar vi vidare med.

Tungen går som en dans! Plötsligt tycker Vilse att tungen är rolig! Han galopperar och gör ingångar och beter sig som om det aldrig har varit några problem. Bara han inte tappar den på tårna för då får vi väl skjuta upp högrestarten ännu ett år!

Igår var Susanne J och jag på mässan (My Dog) och minglade och shoppade. Utställning är inte riktigt min grej men vi såg några lydnadsekipage och en jättefin free-style uppvisning. Edit kan faktiskt tillräckligt många konster för att tävla free-style men det skulle ju kräva att jag svassade runt i nätstrumpor och det är liksom inte aktuellt. Efter drygt två timmar orkade vi inte längre utan åkte hem och tog en rejäl skogspromenad i stället.

I morgon börjar jobbet igen. Det har varit så skönt att vara ledig, skulle mycket väl kunna avstå från att arbeta helt och hållet!

26/12 2006

Det var länge sedan sist. Det beror på regeringen, riksdagen, kommunen och skolverket som ser till att vi lärare får jobba som underbetalda slavar och inte har ett uns ork kvar när vi kommer hem. Nåja, det har inte hänt så mycket i mitt torftiga liv i alla fall.

Det har regnat. Säveån har svämmat över så det behövdes roddbåt för att ta sig till pizzakiosken vid Floda centrum och kommunhusets källare i Partille, där kommunen har sin dataserver, har blivit vattenfylld. Ett gäng heltidsanställda dataproffs flyttade servern till Göteborg och det tog dem 10 dagar att koppla att ihop sladdarna så våra datorer började inte fungera förrän på kvällen avslutningsdagen och eleverna fick inga betyg på avslutningen.
Som tur är dränerade vi planerna på klubben i somras och de har varit otroligt bra hela hösten. Ingen sjö med sjöfåglar i år inte! Men mycket leriga kläder och leriga hundar har det varit och eftersom städning inte hör till mina favoritsysselsättningar så får man vara tacksam för att lerans tid sammanfaller med det eviga mörkrets tid. Man ser inte skiten! Och gruset i sängen har ju faktiskt samma effekt som en helkropps-peeling.

Hundträningen då? Tungen är fortfarande ett problem men vi ser ljuset i tunneln. Med Gits hjälp fick jag Vilse att ta tungen och Mette lärde honom att kampa med den så att han blev så upphetsad  att han till och med kan galoppera med den. På en alldeles utmärkt kursdag med Kenth Svartberg fick jag sedan hjälp med att lära Vilse att gå och sätta sig med tungen i munnen. Nu håller vi på att träna ingångar, han klarar det med 1 och 2 kilo och vi har börjat med 4-kilos apporten. En vacker dag fungerar det nog! Övrig lydnad går långsamt framåt, han har legat flera platser utan att pipa och framåtsändandet är ju ett evighetsmoment men framåt går det. (Vilket väl är tur för ett framåtsändande som går bakåt ger väl knappast några poäng, haha!)

Höstens sökträning har bestått av att testa hur många fel man kan göra på ett sökpass. Vilse har gjort grunda slag, sneda slag, bakslag, letat spår, slarvat med figgarna och nu sist har det varit blindmarkering på första slaget som varit favoriten. Men nu har vi kört ett pass igår och ett pass idag utan någon blindmarkering och med bara några omskick på vindsidan så nu ser det bättre ut. Vi lever på hoppet!

 
Ett sorgset farväl till Inka, Vilses lektant och vår vän och Gnista, alla sökfiguranters favorit.

23/7 2006

Vad gör man inte för att få tag på ett par riktigt bra, 100 % vattentäta lågskor? Jag åker i alla fall till Norge på semester för de vandrande norrmännen vet hur ett par skor ska fungera och importerar Lowaskor från Tyskland. I Norge kan man åka runt utan att boka sovplats i förväg för det finns "hytter" överallt och ingen gnäller för att man har hundar med. Det är vackert så man tappar andan runt varenda krök och folk är trevliga och det är så skönt att bara komma bort ett tag. Nu har dessutom espresson nått Norge så jag slipper gå runt med snabbkaffe i fickan när det är fikadags. (Norskt kaffe har samma färg som te men ett par skedar Nescafé gör det drickbart.)

Idag har vi tränat sök i värmen och både Vilse och jag slarvade lite men vi skyller på vädret! Inte lätt att hålla huvudet kallt i denna hettan!
Förra sökpasset var i skogen bakom klubbstugan. Första skicket var en stig och 15 meter ut, väl synligt från stigen, hade någon ställt en stol. (Förmodligen var det någon som tyckte att det behövdes sittplatser för publiken vid mh-Dumpe.) Vi var naturligtvis tvungna att testa hundarna och placerade en figge bekvämt sittande på stolen. De andra hundarna markerade och påvisade utan problem men inte Vilse inte. Han stack ut fint, passerade en decimeter från Git som satt på stolen men bevärdigade henne inte med en blick. Efter stolen tog han Gits spår och kom ut på stigen igen. (Undrar vems spår han trodde det var?) Jag skickade om förstås och Vilse passerade återigen Git i full fart och markerade Terje som låg på fullt djup på samma skick. Han slarvade lite med framslaget och kom in bara några meter bakom Git. På påviset passerade han återigen Git utan att reagera och inte heller när vi gick tillbaka till stigen verkade han notera att hon satt där. Man kan undra vad som rörde sig i den lilla ärthjärnan! Kanske trodde han att verandan var helt full så att en del av fikafolket var tvungna att flytta ut i skogen? Eller tänkte han att folk som sitter på plaststolar alltid är fullt upptagna med att diskutera sina hundar så dem går det ändå inte att få kontakt med?

Vilse har simmat på Alfa Hundcenter för första gången utan experthjälp. Jag började med att gå runt bassängen med en leksak i handen för att locka honom runt. Efter ett varv kom han på hur han skulle göra. När jag närmade mig hörn två så siktade han in sig på hörn tre och var redan där när jag kom fram. Då kastade han sig upp ur vattnet som en blandning av en delfin som gör konster och Loch Nessodjuret och snodde leksaken. Landningen var på intet sätt som en delfin och redan efter en halv minut var jag alltså helt genomblöt. Eftersom det var trettio grader varmt så hade jag inte tagit på mig regnkläder. Susanne var med och med gemensamma krafter lyckades vi få resten av simningen att fungera. Efteråt åkte jag upp på klubben och tog en kort promenad och de delar av shortsen som inte hade sömmar hann torka. Sedan åkte jag och handlade. Det är tur man inte bryr sig om vad folk tycker längre, det var ju inte precis på de lämpligaste ställena jag var blöt!

2/7 2006

28/6 2006

Hej då Smulan! Du var Edits bästa kompis när ni var unga och lekfulla Vi saknar Dig!

4/3 2006

Nu plockar Vilse upp hammare, skiftnyckel, brödkavel, plastflaska full med småsten, hålslag...... och tungapport! Vi är på g!
Man kan ju undra vad som har hänt med växthuseffekten. En expert uttalade sig i GP och sa att om 30 år så kan vi inte ha något Vasalopp för att det inte kommer att finnas någon snö. Ha! Han skulle kanske ge sig ut i verkligheten.

26/2 2006

Idag är matte jättenöjd med sin Vilse. Vi hade lite manfall i sökgänget så Git och jag tränade med Bengt och Lotta. Vi har haft en hel del småstrul på söket men idag gick Vilse så fint, djupa, raka slag, snygga tomslag och fina markeringar. Gits Xantha och Lottas Yankee fick tillfälle att ta alldeles okända figgar och det löste de jättebra. Yankee (Rhodesian Ridgeback) är en riktig pussgurka! Trots en halv meter snö så känns det riktigt bra! SJU guld på OS gör ju inte saken sämre! Heja Sverige!

25/2 2006

22/1 2006   

Igår när vi skulle ta vår förmiddagspromenad så hade det kommit så mycket snö att det inte gick att parkera någonstans där det finns promenadstigar. Jag fick ställa bilen på en infart och gå rakt ut i skogen. Under snötäcket dolde sig riset efter Gudrun och vattenfyllda hålor och diken som inte märktes förrän man trampat ner. Hundarna tyckte det var kul men inte jag.

När jag kom ut i dag så hade diverse fordon kört in i skogen där jag brukar promenera så det gick att parkera (och troligen komma ut igen) och promenera i hjulspåren. Men det var -17,5 grader klockan 10.00! Hundarna tyckte det var kul men inte jag.

I eftermiddag var jag och inspekterade stora hallen på Alfa Hundcenter som precis blivit klar. Vilse och jag fick testa och vi tränade lite, bl.a. framåtsändande. Det tyckte både han och jag var kul!

I torsdags var vi och simmade igen och Suzanne var med och tittade. Jag hade förvarnat henne om regnställ och gummistövlar men glömde säga något om smink. Tur för henne att jag inte hade kameran med mig! Simningen går bättre och bättre men det är ganska otroligt att jag ska klara det själv efter fem gånger. Vilse försöker fortfarande att ta sig upp med jämna mellanrum men denna gången fick vi honom att simma runt poolen.

14/1 2006

Nu är vädret som det ska igen, nästan all snö är borta och det har varit plusgrader större delen av veckan.

Nu har Vilse varit och simmat tre gånger. Han tycker fortfarande det är lite äckligt. Inte så att han är rädd, han skuttar glatt in och kollar vem som är där och om bassängen är kvar, men när han väl ligger i så försöker han ta sig upp så fort han får han en chans. Det går naturligtvis inte men det gör att regnställ och gummistövlar fortfarande är obligatoriskt. Sen jag fick hem honom 8 veckor gammal har han kastat sig i varje vatten-  och gyttjeansamling han hittat. När han far iväg i full fart så brukar det antingen vara bad eller besök på nyligen använd grillplats som drar, det där med vilt är inte alls lika intressant. Men bad i pool är lite otäckt, han är ingen hjälte min Vilse!

Idag har Susanne och jag tränat inomhus på Alfa Hundcenter. Hundarna älskar det! Fria följet som jag knappt tränat på en månad gick riktigt bra. Det är främst det jag tränade eftersom jag behöver Susannes hjälp och då får man passa på när hon är med.

En kär gammal vän är borta. Jag tror  Donsan numera skuttar omkring på friska ben på gröna ängar, där får han "läsa tidningen" så länge han vill, äta köttbullar hela dagarna och tugga sönder varenda leksak han hittar!

2/1 2006

Vackert? Tja, om man sitter inne och tittar ut.

Hundaktiviteter:
Promenad - jobbigt att pulsa och kallt om tårna
Lydnadsträning - fungerar knappast
Uppletande - ja, det går väl men är det meningsfullt?
Sökträning - kallt att figga, jobbigt att ta sig fram men ändå kul!

Jag är ingen rolig matte när det är snö, det är tur det finns märgben!

Nyåret var lugnt. Vilse stod för första gången i sitt liv med framtassarna på köksbordet och bakbenen på en köksstol. Tätt, tätt intill mig, lätt darrande och med nosen tryckt mot fönstret stod han och tittade på nyårsfyrverkeriet. Det var sååå fräckt, lite äckligt, men så spännande! Edit låg under köksbordet och muttrade. Hon gillar inte när det smäller hemma. Nyårssmällare när vi är ute hör hon inte men hemma ska det vara tyst!

Vilse har i veckan gjort sitt första pool-bad. Lis som hjälpte oss vred ur tröjan när vi var klara, jag hade vett på att ha regnkläder. Han kommer säkert att tycka det är kul nästa gång men första gången var ganska chockartat. Han lugnade sig efter ett tag och var riktigt duktig. Han är ju labbe så när han fick en leksak i munnen så funkade det bättre.

Edit slipper poolen tills vidare, hon har en hudinfektion som försvann efter ett flertal penicillinkurer men som nu kommit tillbaka. Jag säger slipper för jag är övertygad om att hon kommer att tycka det är vidrigt, i alla fall de första tio gångerna. Att bada i badkar är i fruktansvärt tycker hon. Sist jag badade henne försökte hon smita när jag skulle sätta på duschen. Den förutseende matten hade ställt sig där det fanns plats för henne att hoppa ur så hon var tvungen att hoppa vid sidan av mig. Där står toa-stolen. Har ni försök fånga en korthårig hund full av schampo med en hand och en påskruvad dusch i den andra handen? Edit  landade med framfötterna i den öppna toa-stolen och jag skulle behövt de där regnkläderna. Nåja, allt gick bra, Edit bröt inga ben, jag bytte kläder och badrum ska ju tåla en rejäl dusch eller hur?

29/12 2005

Så till Vilses och min insats under lägret. Vilse får MVG, han var verkligen duktig. Vi tränade förstås på de svåra legorna och på att markera heldolda figgar med egen rulle. Men vi tränade också på tomslag och de går bättre och bättre. Själv startade jag väl med ett knappt G och arbetade mig upp till ett VG. Jag behöver Gits ögon på mig ibland för att skärpa till mig, nu gäller det att hålla kvar skärpan i fortsättningen!

24/6 2005

Vi tränar också högremomenten, främst framåtsändandet. Det hade varit kul om vi kunde klara av högre klass i höst också!